Saknade

Hej alla! Skolan har rullat på som vanligt. Fortsatte att kämpa med mitt vackra slöjdarbete, kanske kan få ett E? Efter skolan stannade jag, Maja, Moa och Linnea kvar för dansträning. Gick verkligen hur bra som helst! Lovar att vi kommer äga imorgon! Är skittaggad, äntligen får vi visa vilka som är bäst!
 

Men nu tänkte jag skriva om något annat. Silvia skickade två bilder till mig som hon hade hittat:

 
Och då kommer 1000 minnen upp i mitt huvud. Den bästa tiden jag har haft i skolan var när jag gick i sexan på min gamla skola. Jag gick med 9 andra underbara personer och vi var 5-6:an. De flesta säger att "åh, vi är verkligen den bästa klassen! Jag älskar alla, och all kan verkligen umgås med alla!". Fast så är det såklart inte, inte i många fall. Men vi var ett undantag, alla umgicks verkligen med alla! Kanske var det lättare när vi var så få. Vi var en familj och vår lärare var som en extra mamma för oss. Vi kunde prata om allt med henne och då menar jag verkligen allt! 
 
Alla klasser åkte till Liseberg eller utomlands. Vi åkte till Kalmar. Alla andra klasser sålde kakor eller fick pengar av skolan. Vi hade en kabaré som vi tog inträde på och fick in pengar därifrån. Skulle tro att det var 2000 kronor ungefär. Rätt mycket när man tänker efter... Vi var på IKEA och åt, badade, gick på museum och slottet. Hur mysigt som helst!
 
På skolavslutningen var det gråtkalas. Har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Alla andra på skolan var glada för att slippa skolan, vi ville gå i skolan. Efter avslutningen träffades vi hos Silvia och hade fest, hur kul som helst när vår lärare kommer och kikar in på festen. Vi spelade fotboll, gick till campinge, gjorde anden i glaset. Det kanske låter tråkigt med det är en kväll som jag aldrig kommer glömma! 
 
När det var Halloween pyntade vi hela klassrummet med pyssel vi hade gjort, monster, pumpor och liknande. När det var jul hade vi mer julpynt än julmarknaden. För sådana var vi, vi älskade att fixa saker tillsammans. 
 
Jag saknar den sammanhållningen vi hade, vi var oslagbara! Klart jag älskar min nuvarande klass, men man kan inte jämföra med 5-6:an. Vissa dagar, minns man dagarna och blickar tillbaka till det lilla klassrummet med den lilla klassen, där man kände att man passade in och man kunde vara sig själv. Jag var den galne Buddasch
5-6:an för alltid. Älskar er. 
 
Kisses/S

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0