Att vara lycklig
Jag ställde denna frågan till mig själv idag: vad behöver jag för att vara lycklig?
Musik! 7 artsiter och grupper spelar lite extra stor roll i mitt liv...Gaga, Krunegård, Lana, Maskinen, Hästpojken, Panda & Hellström. Inte dag går utan att jag lägger ner några timmar på dessa underbara personer!
Extremt underbara vänner! Som alltid finns där, utan att man behöver påminna dem. Kärlek!
Glee! Min största inspirationskälla i livet. Jag lever inte utan det. Det är ingen serie, utan en livsåskådning.
Min underbara lite konsitga dansgrupp. Saknar att det bara var O'dancecrew. Vi kommer alltid vara en familj och skratta åt allt. Älskar er!
9:a. En klass som bråkat, skrikigt, gråtit och skrattat ihop i snart tre år. Det är nu vi är som bäst!
En underbar familj. Mina syskon betyder allt!
Min pojkvän. Det spelar ingen roll hur mycket man bråkar, det kommer bara vara en för mig.
Min konfirmation. Jag mognade som person och blev mer troende.
Att jag älskar och accepterar mig själv. Bara inse, ingen kommer älska dig själv, om du inte älskar dig själv. Så börja med det idag. Kill you haters with a big, fat, georgeus smile!
We are jealous, because we love you, a lot
Min data dog, så fick skriva om allt, så detta inlägget har varit bättre, innan det försvann...
Pratade med Matilda när jag kom hem igår. Hon är en av få som verkligen förstår och känner mig. Sedan så är våra förhållande rätt lika och har mycket gemensamt. Distansförhållande, tillsammans med varsin 97:a hihi och våra pågar är lite badass slash gangsters sometimes. Vi kom i alla fall in på svartsjuka. Tänkte skriva om det. Och ska säga först att tjejer, ni kommer att känna igen er och förstå precis hur det känns. Killar, ta till er och lär er av det.
Alla killar är säkert inte såhär, men många är det. Killar snackar ofta om tjejer, andra tjejer. Även om killen är i ett förhållande. Typ 'asso skrev till henne igår, shit värsta fina kroppen har hon'. Okej, jag slutade lyssna när du sa henne. Och du säger detta för att..? Jag bryr mig så mycket, ska skriva upp det, brb. Min pojkvän skriver med en "snygg" tjej...Klart! Något mer intressant att berätta om? Att du kanske har kommenterat tio tjejers instabilder om hur snygga de är? Om du ska fortsätta, så måste jag hämta popcorn, brb...
Careface on lixom...
Varför är vi sånna? Vi blir lätt svartsjuka. Varför? För vi har ingen större lust att dela er med någon annan. En sak till, vi har sjukligt bra minne. Allt ni säger kommer vi ihåg, allt ni gör lägger vi på minnet. Tror ni att vi inte kommer ihåg första kyssen med er? Klart att vi gör. En av de viktigaste sakerna liksom. En sak till som är viktig. Även om vi bråkar, även om vi blir sura och arga över att ni gör saker som ni inte får, så gör vi det av en anledning: för vi älskar er. Fråga bara min pojkvän hur sur jag kan bli över han. Men jag gör det för jag bryr mig om honom, jag är rädd om honom. Och när han låter bli att göra vissa saker, då inser man att han inte nonchalerar det, utan låter bli för min skull. Det tycker jag är fint om du frågar mig.
Nämnde att vi tjejer har värsta minnet. Så fort ni nämner något om en annan tjej, kommer vi ha med det i huvudet. Första gången ni sa att ni älskade oss, minns vi in i det minsta detalj. Ni kan inte dölja något för oss, vi kommer lista ut det förr eller senare. Vi ser om ni tänker på något. Vi märker det. Vi vill ha era tröjor och kuddar och gud vet allt, för att känna er doft och det botar och lättar vår saknad, lite.
Jag har alltid haft svårt för att se folk i ögonen. Tror det är för att jag inte känner tilit för många. Rätt få faktiskt. Men sak jag insåg igår, jag kan titta i min pojkväns ögon, älskar det. Det är rätt svårt att beskriva det, inte så lätt attt sätta ord på känslan, det är inte så konkret. Men en sak känner jag: trygghet. Varje gång man är med sin pojkvän glömmer man alla bekymmer, kan lägga det åt sidan och bara känna. Känna vad? Känna sig levande av honom. En speciell känsla, han får en att känna sig speciell.
Killar, medan ni snackar om andra brudar när vi är med er, börjar vi tänka på om hon är snyggare än oss, om vi inte duger eller varför hon är så jävla intressant. Jag struntar fullständigt i vad ni snackar med era kompisar, men ingen flickvän i världen vill höra när ni snackar om en annan tjej. Lägg det åt sidan, okej?
Men det viktigaste av allt är, ni inser inte hur mycket ni betyder för oss. Ni är det första vi tänker på när vi vaknar, precis innan vi somnar har vi ett namn i huvudet; erat. De där speciella sms vi får på morgonen, får en att gå med ett fånigt leende hela dagen. När ni bara håller om en och man bara känner närhet, bara det behövs ibland. Vi älskar när lyfter upp oss för att sen pussa oss, så sjukt mysigt. När vi måste lämna er, de gör så ont, man vill inte släppa taget. När ni säger jag älskar dig kollar en i ögonen och menar det. Ibland är det finaste som finns när ni bara tittar en i ögonen och ler.
Varje gång ni bråkar med er tjej och hon inte svara, ring henne, skriv ett gulligt sms annars kommer hon gå och tänka hela dagen vad hon har gjort för fel. De gånger ni tvivlar på att vi inte älskar er tänk då: av alla miljoner i världen, har en tjej valt dig. Av alla i världen finns det en för dig. Ni är som två pusselbitar som funnit varann. Vi tjejer kanske kräver mycket av killar, men tänk, när du knäckt koden och vunnit en tjejs hjärta, då har du fått hela hennes värld. Nästa gång hon säger jag älskar dig, ha då i tankarna att det är just dig hon valt att älska. Du är speciell.
Innan jag slutar vill jag säga några saker. Pontus, vet att du läser det. Du anar inte hur jag glad är över att ha dig i mitt liv. När vi bråkar, känns det som världens alla ljus har slocknat. När jag är med dig, finns det inga bekymmer och jag känner inga motgångar. När jag mår som sämst, finns du där. Älskar dig.
När en låt beskriver precis vad man känner...
Att må psykiskt dåligt
Jag sitter och bläddrar bland bilderna jag tog i måndags. Det är just i det ögonblicket jag inser att om ett år går jag i en helt ny skola, i en ny klass bland helt nya människor. Den tanken är skrämmande. Det är i det ögonblicket jag inser hur mycket jag kommer sakna dem, mina vänner, 7a, som blev 8a som nu är 9a. Alla sportgalna från Hovmantorp, och så vi mitt i allt, vi från lilla Kosta. Jag lägger märke till något annorlunda på bilderna; jag ler. Jag ler äkta.
Min bror skickade en novell som han hade skrivit på svenskan. Jag blev verkligen berörd och stolt över honom. Han har verkligen inte den skrivtalangen, som jag har. Ja, jag tycker det inte är någon större ide att ljuga, men jag tycker jag skriver bra. Men i alla fall, ännu en gång blev jag sådär känslosam igen. Något som återkommer ofta för mig.
Många gånger får jag höra att jag är en rätt gnällig person, och det är jag. Men det finns olika sorters gnäll; jag är den som gnäller att jag har ont, och hur trött jag är och att jag är sur. Sedan finns den sortens personer som gnäller om hur synd de är om dem. Den ena har gått igenom allt, den andra vill ta självmord men ligger ändå med alla killar och den tredje är det bara allmänt synd om. I det ögonblicket inser jag att det är tur att jag är den första sortens gnällare.
Istället börjar jag fundera på hur det vore om jag skulle börja klaga på hur jag mådde istället. När jag mår dåligt är jag rätt stum. Jag är väldigt dålig på att säga hur jag innerst inne känner. Det är ingen tävling om vem som mår sämst. Jag tycker att man ska dela med sig av sina erfarenheter. Därför tänkte jag göra det.
Du går ner för en trappa. Du har inte kommit långt i trappan. Plötsligt känner du hur alla negativa saker och sorger far genom ditt huvud. Från ingenstans känns det som någon har kastat tio tusen spjut rakt genom ditt bröst. Spjuten vrids åt olika håll, som om någon försöker dra ut dem. Du får känslan av att någon håller för din mun. Trycker för alla möjliga luftvägar. Och allra sist: ett slag i magen så att du faller ihop.
Du blir tvungen att sätta dig i trappan. Du förstår inte riktigt vad som händer runt dig. Människorna som pratar suddas bort och allt du kan tänka på är den psykiska smärtan du har i din kropp. Du börjar se detaljer som du aldrig lagt märke till. En tapet som har tappat färg, en blomma som skiftar i olika nyanser i grönt.
Gråta kan du inte. Du är tvungen att lägga dig ner. Gapar som en fisk på torra land, kipar efter luft. Tanken att strypa dig själv far genom ditt huvud och sakta för du händerna mot din strupe. Du ångrar dig i sista sekunden. En tanke från ingenstans landar inom dig och trycker bort alla spjuten och smärtorna: varför gör jag det här?
Varför har jag plågat mig? Varför har jag skadat mig? Varför mår jag såhär? Alla kommer någon gång i livet gå igenom en svårare eller jobbig fas. Min jobbiga fas i livet är nu och har varit det i ca en månad. Innan pratade jag med en psykolog men har kämpat på och behöver inte prata med han längre. Såklart att jag inte mår bra än. Denna veckan har inte varit den bästa precis.
Det jobbiga är att antingen är jag hur pigg och glad som helst. Jag pluggar 5 timmar i streck (jag menar verkligen det) och då fick jag mycket gjort. Jag orkar göra allt och kan inte sluta utan måste göra en massa saker. Men andra dagar, orkar jag inte göra någonting, ligger i min säng, kollar på film och tycker synd om mig själv. Hm, mindre kul. Och nej, jag har inget mellanting, antingen eller liksom.
Klart att ni inte förstår. Man måste gå igenom det för att ens fatta det. Plus att det är individuellt. Jag begär inte att folk ska förstå, men att de kan uppskatta att de har så mycket i sitt liv. Och att det enda negativa är att de missat matteläxan och att de har ont i huvudet. Så tänk efter, jag vet det är en klyscha, men det finns de som har det värre. Det är inte mest synd om den som klagar mest. Den söker bara uppmärksamhet anser jag.
Min klass, min underbara fina klass. Oj vad vi har bråkat, men oj vad vi har skrattat. Nu när jag är så känslosam inser jag att jag älskar varenda en av dem. Vi har blivit väldigt tajta. Idag hade jag ett väldigt djupt samtal som jag aldrig trodde att jag skulle ha med en kille i min klass. Fullt med överraskningar i livet.
Så här är jag nu, med underbara vänner, en pojkvän som jag verkligen älskar, en fantastisk familj, ett danssolo och förhoppningsvis betyg som jag kan vara stolt över. Jag har det rätt bra. Eller jag har det bra. Jag har lärt mig hur man hantera sådana situationer som jag får, tillexempel som den gången i trappan. Man kan klara allt. Även om jag knappt tror på de själv, så gör man det. Man får hålla käften om alla bagateller och istället prata ut om de viktiga sakerna. Gå till en vän som du kan lita på och prata verkligen. Det hjälper. Trust me.
Och jag älskar att skriva. Och utrycka mig. Och dela med mig av mina egna erfarenheter. Långt inlägg, men det kändes skönt. Älskar verkligen alla er där ute. Och allt bli bättre. Skit inte i skolan, jag tvingar mig alltid upp, och jag klarar det. Klarar jag det, ja då måste fan ni också göra det. Någon gång i livet kommer du må psykiskt dåligt, så lev livet och gör det som får dig att må bra. Så hörs vi till nästa gång.
Kisses/S
Snart är jag där...
Du måste känna det för att veta det
Kom in på en blogg av en ren slump och fastnade för ett minst sagt annrlunda men otrilitg vackert och sant inlägg. Klicka HÄR för att komma till hennes blogg!
HAN FÅR MIG ATT KÄNNA
Det var sent, mycket närmare morgon än kväll, och klackarna hade sedan länge svikit. Så vi gick barfota vägen hemåt, bort från alla unga och dumma som dansade för fullt några meter bakom- så som vi med hade gjort, sekunder innnan. Det var så varmt och våra matchande systertatueringar kändes som livets triumf. Vägen hem tar stopp, några killar fångar våran uppmärksamhet- de säger att de har 3 frågor. Eller var det kasnke 4? Vi säger så iallafall. Så, mer än 4 frågor senare, mer än 4 dryga svar & mer än 4 skratt senare blir den ena av killarna döds-seriös. Han kollar på oss och frågar med sin skånska dialekt-"Vad är det egentligen ni tjejer söker efter hos killar?". Plötsligt räckte inte de dryga svaren till länge, plötsligt kan vi inte skratta bort det, för plötsligt vill han ha ett riktigt svar. Men vi båda förblev tysta, för vi tycktes inte veta svaret.
För vad är det egenligen vi tjejer kollar efter? Vad är det vi vill ha? Jag har tänkt på det ganska mycket sen dess, sen den där sena sommarkvällen i Kroatien. Liksom, är det en hårfärg? ett utseende? ett personlighetsdrag? eller kanske ett speciellt intresse han har? Nej, jag tror inte det. För visst tror jag att dessa saker kan spelar roll, föresten spelar roll, men det är inte de som avgör. Det är inte hans utseende som kommer göra att du faller så hårt för honom, det är inte heller hans innebandy-intresse som kommer få dig att vilja stanna i hans famn föralltid & det är framför allt inte hans ögonfärg som kommer få dig att älska honom. Det kanske är sakerna som får dig intresserad, sakerna som du gillar med honom. Men Saken som får dig att älska honom är något helt annat. Det är något du inte kan se, inte kan ta på eller för den delen förstå heller. För det är en känsla. En känsla han ger dig. Typ som när han får din kropp att skrika efter honom, längta så att du nästa spricker. Eller som när han får dig att skratta så hemskt mycket när du egentligen bara känner för att gråta. Men även när han får dig så jävla nere, på botten rent ut sagt, för att nästa stund låta dig sväva på molnen. För om han får dig att känna överhuvudtaget så är han rätt. Han är inte perfekt, han är säkert inte den du trodde att du skulle falla för & han kommer säkerligen få dig att må skit. Men han får dig att känna levandes. Du finns, du känner, du lever- allt det hör liksom ihop. Så om jag hade fått samma fråga nu som jag fick den natten i Kroatien hade svaret varit, att jag tror att vi söker efter någon som får oss att känna. Så, så länge han får dig att känna- ja, då tappar allt det där andra sin betydelse. /L
Okej, hur ska man fortsätta efter att man har läst en sådan text? Känns rätt omöjligt att överträffa det..Men vi säger så här, alla tjejer (iallafall, killar med säkert) har en drömkille. Muskulös, brunögd, lång och så vidare. Det kan alla erkänna att de vill ha en som ser bra ut. Och jag minns när man var 12, 13 år, var ju utseendet det viktigtaste! Man kunde ju inte gilla en som inte var så snygg som dom i paralellklassen. Shit vad patetisk man var då... Man visste inte vad kärlek var då, eller det kanske man aldrig gör. Nej, man vet inte vad kärlek är, man känner det. När han är den första du tänker på när du vaknar eller hon är den sista du ägnar dina tankar åt, precis innan du somnar.
Men varför ska man vara så ytlig och gå på utseendet? Liksom, hur stor chans är det att man blir tillsammans med en Calvin Klein modell eller en Victoria's Secret angel? Nej, precis, noll. Jag blir alltid så sura när killar är utseendesfixerade och trånar efter den smalaste tjejen med de största pattarna och mest smink. Fräscht och strula med henne, då måste hon ju smaka foundation och puder, är det så gott? Haha, jag har rätt weird tankar ibland...
Lyssnar på en av de nya Panda låtarna: Lia packade. Oj, tung text. Du visade mig kärleken, så nu ser jag den. *Fangirlattack för oss som är beronde av Thibo* Panda är en speciell artist, men för oss som kan förstå hans sätt att förmedla sina underbara texter, vi fattar precis vad man menar. Enkla texter, men mycket känslor i några få meningar. Därför jag älskar an så mycket! Vår värld är min absoluta favoritlåt med han. Det är en kärlekslåt till hans flickvän Rebecca (från Rebecca & Fiona). Om man inte förstår vad han menar i den texten, vill jag att man går i en svenskakurs. Så ska gifta mig med Thibo, förlåt Pontus, jag kanske bara är gift med Thibo på halvtid.
Så tänk efter, spelar det så stor roll om han eller hon inte är det vackrast i världen? Ska jag tala om en sak? Om du verkligen gillar personen, kommer den vara det vackraste du har sett, lovar dig. Så gå ut nu och satsa på den du älskar eller gillar, you will not regret! Och en sak till, dra inte förhastade slutsatser. Jag är rätt bra på att döma folk, men det visade sig att folk jag trodde var helt dumma i huvudet, är hur schyssta som helst! Och om jag inte hade gett Pontus en chans, hade jag missat världens finaste person! Så tänk efter lite, personer är inte alltid som de verkar. Och jag tror många har rätt olika och starka åsikter, men jag är rätt schysst egentligen, hihi.
Ska vi säga att alla kan bete sig yolo och jag kan lova er att ni kommer att bli förälskad i den personen du minst anade. Sådan är jag i alla fall. Eller, har varit sådan i något år. Hihi, älskar att vakna upp till världens gulliagste meddeland, gör ens dag, (Pontus, känn dig träffad).
Nu fortsätter jag att lyssna på Panda, men lite Applause också... Haha, ha det fint älskar er alla så ses vi!
Kisses/S
Santana Lopez, my rolemodel?
Något som har slagit mig när jag har sett Glee, är hur mycket gemensamt jag och Santana Lopez har gemensamt. Eller, förutom våran sexuella läggning! Denna terminen har varit ett helvete minst sagt. I have been a bitch, a really bitch I know. Santana är en sådan person som kan säga vad som helst om alla, saker som hon kanske inte alltid borde säga högt. Sådan är jag också. Men, ingen av oss skulle någonsin säga något personligt eller något som riktigt sårar en, faktsikt inte. Vi två är två riktiga bitchar som säger vad vi tycker, både bra och dåligt.
Santana är osäker på sig själv, hon har inte vågat komma ut med vem hon är, hon hackar och gnäller på alla andra, för hon ärså himla osäker. Jag är med det. Man är arg på andra när man egentligen är arg på sig själv. Man vet inte vad man ska ta vägen eller göra. Jag älskar två citat som hon säger i säsong två:
What I’ve realized is why I’m such a bitch all the time. I’m a bitch because I’m angry. I’m angry because I have all of these feelings, feelings for you, that I’m afraid of dealing with because I’m afraid of dealing with the consequences.
I try to be really really honest with people when I think that they suck.
Vad mer behöver man säga? Tycker det stämmer in rätt bra på mig.
Santana kommer ut officielt med att hon är lesbisk i säsong 3, och Finn tvingar verkligen henne. När vi spelade in våra filmer i skolan och jag spelade lesbisk, tänkte jag hela tiden på Santana. Det kan inte vara lätt att vara henne, man kan aldrig tvinga någon. Så Finn gör ett huge misstake, a really douchebag! Santana blir sur och ger honom en bitchslap, det hade väl vem som helst gjort? I alla fall jag...Hon blir nästan avstängd i TVÅ VECKOR för det, hur löjligt är inte det? Okej, jag är inte den som sitter tyst och jobbar hela tiden på lektionen, men jag får alltid skiten om någon har gjort något. Alltid, även om det inte har varit jag, vilket jag verkligen är trött på. Senast var härom veckan, gush, vad sur jag var då! Klart jag ska ändra mig, men då kan andra också göra det.
Älskar henne, galet mycket. Hon gör hela Glee. Utan Santana: NO GLEE!
Behöver jag säga mer varför jag älskar henne så mycket? Hon beskriver mig sååå bra.
He ran into my knife, he ran into my knife ten times. När vi gjorde cell block tango i skolan, gissa vem som hade Santanas del, jag!!!I don’t want to fight anymore. I’m just too tired. I have to just be me
...love you....Och så mitt favorit klipp som jag nästan alltid får tårar i ögonen när jag ser det...
Min konfirmation del 2
Hej babes. Har inte berättat allt, så fortsätter nu!
Det är inte så lätt att skriva, så jag tänket lägga in massa bilder istället! En bild säger mer än 1000 ord, inte sant? Lite bilder från veckan innan mässan. Kommer ihåg den himla väl! Vi ahde jättekul verkligen! Vi övade och fotograferade oss med gruppen. Ena gången var vi själva i sockenstugan och klädde ut oss och sen när vår präst kom, tog han med Snobben och så gick vi upp till kyrkan och övade; i våra fina kläder såklart! Tror det är första gången någon har haft häxhatt i kyrkan...Han är hur snäll som helst vår präst och glad! Låt bilderna tala för sig själva!
Blev väldigt missnöjd med båda fotorna. Tydligen skulle vi vara ute och inte inne och ta bilderna. Det var halvstorm och skugga, min krage är helt sne och det ser ut som jag är brunett. Kul...
Blev väldigt missnöjd med båda fotorna. Tydligen skulle vi vara ute och inte inne och ta bilderna. Det var halvstorm och skugga, min krage är helt sne och det ser ut som jag är brunett. Kul...Det är sådana här saker jag älskar att vi gjorde! (och fikade, haha). Smuttan som 10-barnsmamma, Matildas fina unge och min himla häxhatt som jag vägrade ta av mig...
Den 5 maj var det dax, konfirmationsmässa! Det hände en väldigt läskig sak, olycka eller vad man ska kalla det, så jag visste först inte om mässan skulle bli av! Jag fick bytte krage för andra gången (tar inte upp varför, vet ju inte om mina ledare kanske läser detta, haha). Men tillslut gick det! Var hur nervös som helst, men otrligt kul var det! Ena ledaren sa att hon såg att jag dansade under hela mässa, typiskt mig. Talet gick galant och vi skulle ge ut nattvard och jag blev rätt sugen på att ta lite extra... Bilder från själva mässan och innan!
Och sen lite bilder när vi åkte hem till mig...
Hoppas att ni har fått en bättre inblick på hur det kan gå till när man konfirmerar sig. Det har varit en av de mest värdefullaste stunderna jag har upplevt med många fina oförglömmliga minnen. Så tveka inte, konfirmera er!
Kisses/S
Saknade
Hej alla! Skolan har rullat på som vanligt. Fortsatte att kämpa med mitt vackra slöjdarbete, kanske kan få ett E? Efter skolan stannade jag, Maja, Moa och Linnea kvar för dansträning. Gick verkligen hur bra som helst! Lovar att vi kommer äga imorgon! Är skittaggad, äntligen får vi visa vilka som är bäst!
Men nu tänkte jag skriva om något annat. Silvia skickade två bilder till mig som hon hade hittat:
Och då kommer 1000 minnen upp i mitt huvud. Den bästa tiden jag har haft i skolan var när jag gick i sexan på min gamla skola. Jag gick med 9 andra underbara personer och vi var 5-6:an. De flesta säger att "åh, vi är verkligen den bästa klassen! Jag älskar alla, och all kan verkligen umgås med alla!". Fast så är det såklart inte, inte i många fall. Men vi var ett undantag, alla umgicks verkligen med alla! Kanske var det lättare när vi var så få. Vi var en familj och vår lärare var som en extra mamma för oss. Vi kunde prata om allt med henne och då menar jag verkligen allt!
Alla klasser åkte till Liseberg eller utomlands. Vi åkte till Kalmar. Alla andra klasser sålde kakor eller fick pengar av skolan. Vi hade en kabaré som vi tog inträde på och fick in pengar därifrån. Skulle tro att det var 2000 kronor ungefär. Rätt mycket när man tänker efter... Vi var på IKEA och åt, badade, gick på museum och slottet. Hur mysigt som helst!
På skolavslutningen var det gråtkalas. Har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då. Alla andra på skolan var glada för att slippa skolan, vi ville gå i skolan. Efter avslutningen träffades vi hos Silvia och hade fest, hur kul som helst när vår lärare kommer och kikar in på festen. Vi spelade fotboll, gick till campinge, gjorde anden i glaset. Det kanske låter tråkigt med det är en kväll som jag aldrig kommer glömma!
När det var Halloween pyntade vi hela klassrummet med pyssel vi hade gjort, monster, pumpor och liknande. När det var jul hade vi mer julpynt än julmarknaden. För sådana var vi, vi älskade att fixa saker tillsammans.
Jag saknar den sammanhållningen vi hade, vi var oslagbara! Klart jag älskar min nuvarande klass, men man kan inte jämföra med 5-6:an. Vissa dagar, minns man dagarna och blickar tillbaka till det lilla klassrummet med den lilla klassen, där man kände att man passade in och man kunde vara sig själv. Jag var den galne Buddasch
5-6:an för alltid. Älskar er.
Kisses/S
Sommaren 2013
Hej fina! Allt bra? Kan dra lite snabbt vad jag har hittat på idag!
Åkte med Maja till Moa och Matilda och hade lite dansträning. Ska visa upp i skolan på tisdag lite danser, så vi la en korografi till Cellblock, fast en annan version. Blir en överraskining vilken det är! Resultatet blev i alla fall superbra! Vi spelade lite kort och stack till OK och köpte glass.
Har ju lovat er att berätta vad jag ska hitta på i sommar, eller hur? Så vi kan börja med en bild!
Skolavslutningen om lite mer än en vecka, känns rätt sjukt! Jag menar, det känns som det är början av maj och inte juni...Antagligen för att det har varit sämst väder och så mycket plugg. Något som är skönt är att klänningen är fixad till avslutningen. Köpte den innan min konfirmation. Hur ser den ut?
Såhär! Sorry för dålig bild... :/
Men den ska jag ha i alla fall ^^ Och så lite silversmycke, troligen mitt nya Pandora armband. Och sen svarta pumps, awesome!
Efter skolavslutningen ska nog jag, Matilda, Esme, Eric L, Eric J, Jonte Myra och Sebbe träffas. Inget bestämt, men troligen så!
Sedan ska jag kanske Esme och Matilda ska följa med till min pappa, men vi har inte bestämt något datum, men vi hoppas vid midsommar ungefär! Då ska vi väl bada en massa, ut och springa (även du Smuttan!) åka till Karlskrona, gå på Brunnsbade och sola, a lot! Det låter väl inte så dumt?
Vicky kommer till Småland efter midsommar eller vid midsommar, så då kommer vi umgås vääldigt mycket! Och göra sådant som vi alltid gör, hihi! Hon har sagt till mig att vi måste träna, vilket jag tycker är en underbar idé, haha!
Någon gång i juli, hänger jag med Nenna till hennes land utanför Stockholm, AWESOME. Bada, shoppa, sola, åka båt, åka till Finland kanske, hihi och hennes pappa och jag ska defenitivt till ostbutiken, haha! Det kommer bli hur kul som helst!
I augusti, hänger jag med Vicky upp till henne i Stockholm och vi ska gå på PANDA DA PANDA PÅ GRÖNA LUND, omg kan inte tro det är sant!! En gång ska vi gå på Grönan och åka och så, och en gång ser vi på Panda. Vi kommer typ stå hela dagen och vänta på honom, vi ska ju vara längst fram! Shoppa en massa, vet att vi inte kommer ha en enda tråkig stund!
Känner att jag måste spara en massa pengar...Allt som jag ska göra! Ska sommarjobba hos pappa, så får väl hyffsad lön, och det är rätt kul att jobba i hans affär! Tackade nej till ett sommarjobb, var för lat ärlig talat, kanske var ett dumt beslut...
Säger alltid att just denna sommar kommer bli den bästa, men iår känns det faktikst som det! Kommer skrika av glädje när skolan är slut, åttan har varit det värsta året på hela min skoltid! Skönt att det snart är över.
Kommer inte att blogga så himla mycket i sommar. Har lite planer och idéer på vad jag ska göra med bloggen, så ni får se under sommaren. Min kära systemis kommer jag ta med vart jag än går, så bilder kommer jag ta i massor!
Bestämt mig för att bli brun, blir aldrig riktigt brun, men mitt hår blir typ vitt, de gillar jag! Har bestämt mig också för en annan grej...När skolan börjar igen, ska jag göra något crazy med mitt hår. Antingen bleka det riktigt mycket så det blir typ vitt, färga ombre eller rosa dip dye, haha yolo! Vet inte om jag vågar egentligen, men liksom lite galen måste man ju vara! Så vi får se...
Jag tycker det låter som en bra sommar. Hörs sen, ha det bäääst!
Kisses/S
Min konfirmation del 1
Som jag sa i mitt tal på konfirmationsmässan, det har alltid varit självklart för mig att konfirmera mig. Varför? Alla i min släkt har gjort det, så det är väl som en tradition. Plus att jag kan inte se några nackdelar med att göra det, så jag förstår inte varför folk väljer bort det. Hela tiden var hur kul som helst, så jag saknar onsdagarna med min härliga grupp. I denna delen tänkte jag berätta om osndagarna och resan. Man kan säga att detta är mina tankar om min konfirmationstid. Enjoy!
Varje onsdag träffades vi i Lessebo och hade "lektion". Och nej, vi lärde oss inte bara om Jesus och Gud. Vi samtalade om allt möjligt och skratta väldigt många gånger. Saknar det, väldigt mycket. Ena gången kunde vi prata om begravning, en annan gång kollade vi på en film och tredje gången kanske vi chillade mest och "lekte". Haha, undrar vart Alvin är...(Bara de i min grupp som kommer förstå). Vi hade ett låtsasdop, jag var farmor och Eric var farfar, Fatima var mamma och Nicke var pappa. En gång åkte vi till domkyrkan i Växjö, Nenna, Jessica och jag hade kul på tåget. Haha.
Vi åkte till Malmö på konfirmationsresa. Och det, kommer jag aldrig glömma! Att åka med sina bästa kompisar, bara det var fantastiskt! När vi besökte moskén, gick på spökvandring (som var hur kallt som helst), när vi träffade Simon, Jimpa och Isak, diakonicentralen eller när jag, Esme, Matilda och Jonte tog tåget till Emporia. Vi lyckades hitta rätt tåg både dit och hem faktiskt! Så efter 3 dagar var man väääldigt trött. Men många minnen fick man.
Härom dagen pratade vi om resan och allt vi hade gjort. Så det är inte bara jag som saknar resan. Det enda tråkiga var när jag och mina kompisar fick massa skäll, för något de andra gjorde. Man sov ingenting och jag kommer ihåg andra natten när vi såg polisbilen och kastade godis ut på gatan. Man minns alla småsaker också och det är små saker som blir till stora saker.
Man lärde känna alla andra bättre och jag längtade till onsdagarna! Onsdagarna var den största delen av min konfirmation. I nästa del, berätta jag om mässan.
Lite bilder från resan och annat.
Kisses/S
Ny blogg, ny start, nu börjar mitt år!
Hej & tjäna alla babes, välkommen till min nya blogg!. Känns rätt otroligt och skönt att jag nu skriver det första inlägg, jag menar blogg.se har varit emot mig hela tiden känns det som! Förstår mig inte på något! Men Linn har varit hur gullig som helst och hjälpt mig, a lot! Tack sweetie! Kolla in hennes blogg här. Men back to track. Först tänkte jag berätta lite om mig.
Jag heter Sanna och är 14 år (född 98). Bor i lilla Kosta i Småland. När jag inte tvingas att göra allt plugg som alla lärare ger oss, går jag på dans 1 gång i veckan (men jag dansar i princip när jag får chansen...) umgås med mina fina babes och andra vänner, snackar med min saknade man uppe i Stockholm, lyssnar på underbara Panda Da Panda, eller fotar. Och sen får vi ju inte glömma att jag är ett troget Little Monster! Men jag älskar även att skriva och läsa, hah, nerd I know. Något som har förgyllt mitt liv är konfirmationen. Den 5 maj 2013, konfirmerade jag mig och det kan jag lova er, var en stor dag för mig! Jag ska berätta om allt det en annan dag, too much to tell you now.
Men jag tänkte börja med ett videoinlägg nu när ni förhoppningsvis har lärt känna mig lite bättre. Vissa vet om att jag inte mått så bra detta året. Det har gått upp och ner varje dag och jag har inte haft lust att göra någonting. Men nu, har jag börjat få koll på mitt liv. Jag har en massa underbara vänner, löst onödiga bråk och känner att livet har fått tillbaka sin mening.Hur skönt som helst kan jag lova! Jag har börjat träna, wiii, är på min 7 vecka, I'm soo proud of myself! Inte käkat godis på hela året (nej inte ens lakrits eller ostbågar, buhu!) och för ca 1 månad sen tog jag ett dumt beslut om att jag skulle sluta äta chokladbollar. Helt sick, I, know! Men har klarat det, hihi. Och efter skolavslutningen är det slut på alla kakor. För er som inte vet är jag en riktigt fetis när det gäller sånt, good luck to myself...Jag tycker dansen nu är rolig igen (och ja, när jag som mådde som värst tyckte jag inte ens min älskade dans var något kul). Jag har lärt mig att behärska mig och inte säga/skrika massa saker rätt ut. Jag har börjat äta igen, åt rätt dåligt innan...Börjat tänka på skolan och allt plugg, jag har sänkt några betyg pga massa olika anledningar, haha alla i min klass vet nog en anledning, hihi. Nä, men börjat sköta mig mer helt enkelt! Jag är stolt över mig själv att jag har stått ut. Men vill tacka alla sweethearts som har funnits, det är lite tack vare er som jag inte har fuck you attityd längre, (okej, liite har jag väl kvar.., men jag är ju ändå Sanna Johansson ^^). Nu börjar mitt år, här och nu. Puss och kram och välkommen till min nya blogg!
Kisses/S
Här har ni den sanna Sanna: en tjej som alltid är glad och med 100 % energi!
